From Ataraxia Report Nov 9 - 2004

Ataraxia Report 2004

Höglekardalen!

IB Expo 2010

IB Expo gästas av Adrian Belew, Julia Slick, Marco Minnemann, Midaircondo, Michala Østergaard-Nielsen....

Gåta med variationer - E.E Schmitt

Midaircondo på besök (Sturegymnasiets Aula) tillsammans med IB, Adrian Belew, Michala Østergaard Nielsen Marco Minnemann etc

From Ataraxia Report Aug 12 - 2004

IB Expo 2005

Slumpen, Musik, Duchamp, Tystnad & Kaffe 2007

Slumpen, Musik, Duchamp, Tystnad & Kaffe

En dag med sol & regn samtidigt. Jag dricker för mycket kaffe, läser Duchamp och skissar på tankar...



2002 skrev jag ett antal artiklar och just detta ämne har på senaste tiden återkommit i mina tankar. Hmm... letar efter en engelsk översättning av Thomas Olsson, men hittar den inte just nu...

"I BEGYNNELSEN SKAPADES MUSIKEN"

Sommaren 1991 båtluffade jag i Egeiska havets övärld för att göra som alla andra: bada, sola och läsa, men framförallt söka fridfullhet.

Plötsligt en morgon när jag befann mig på ön Antiparos uppenbarade sig en ängsligt hög ton ackompanjerad av ett lågt brus i mitt vänstra öra. Först tänkte jag inte mycket på det, men några månader senare accelererade problemet ytterligare med bl.a. balanssvårigheter och tilltagande huvudvärk. Jag tvingades uppsöka läkare och den eviga signalen uppmättes senare på Sahlgrenska sjukhuset till 70 dB.
Jag hade fått tinnitus, öronsus.



Man brukar säga att inget ont utan att det för något gott med sig. Min tinnitus ledde till att intresset för små ljud presenterade sig oanmält och på något underligt vis kändes dessa små ting vara utrotningshotade i min själ. Men för att förstå små ljud måsta man självfallet förstå stora.
I första Mosebokens inledning står att läsa att Gud skapade himmel och jord på sju dagar. Tyvärr skapades örat med dess hörsel i ett senare skede och ingen levande varelse fick uppleva det vi kallar för den ”stora smällen” (Big Bang).
Idag finns det ändå tillfällen då vi kan höra jordens mäktiga röst tala i form av vulkanutbrott, jordbävningar orkaner, etc. Mänskligheten blir i sådana situationer förvånansvärt liten och när man reflekterar över hur ljudstarka naturfenomen kan vara förstår man att allvarliga hörselskador inte är något sent 1900-talsfenomen.

Intresset för forskning och rehabilitering av tinnitus har ökat markant de senaste åren men trots detta går det inte att finna enkla lösningar till öronbrusets uppkomst, och följaktligen är det svårt att finna universella lösningar för att eliminera obehaget. Att det inte enbart är rockkonserter som ger tinnitus är i dag allmänt bekant. Även jazz och klassisk musik hör till bovarna, för att inte tala om tandläkarborrar, slamriga arbetsplatser, biverkningar av starka mediciner, tandgnissel, förkalkningar i innerörat, stress, depressioner etc.
Att gå runt med ett starkt oväsen i huvudet under dygnets alla timmar är naturligtvis en katastrof för de drabbade, men lyckligtvis finns det flera metoder för lindring. Nya tekniska hjälpmedel har ibland förmågan att kompensera bort toner, brum och brus på ett sätt som påminner om när teknikern justerar ljudet på en musikproduktion, en slags kalibrering av örat. Ljud är ett fantastiskt naturfenomen och kanske kan moderna tonsättare inom elektroakustisk musik en dag komma åt tinnitusens kärna. Tänk om man i specialkomponerad musik kunde förena tonsättande och forskning för att åstadkomma något som ligger bortom musik och i en förlängning lindra besvären för tinnitusdrabbade!

Sambanden mellan tystnad, ljud, musik och samhälle är något som många har filosoferat över och
musikens roll bör inte underskattas. Filosofen Platon hävdade att ändringar i musikens lagar t.o.m. påverkar statsskicket (!). ”När konstnärer lider av idétorka svävar hela nationen i fara”.

Den franske tonsättaren Claude Debussy (1862-1918) ansåg att musik uttryckte vindens och vattnets rörelser. Ljud är märkligt nog lika intressant ovan vatten som under. Fram till mitten på 1900-talet trodde man att det var rådde tystnad nere i havets djup. Med hjälp av hydrofoner fann man istället en oväntad och näst intill kuslig ljudvärld med märkliga läten från vattnets levande varelser, men även ljud vilket man inte direkt hade någon förklaring till. Ljudet är ett fenomen man långt ifrån utforskat färdigt och med jämna mellanrum dyker det upp mysterier för oss oinvigda, t.ex den sjungande sanden i Brasilien, de egendomliga tonerna i Stilla havet och de sjungande bergen i Kina.

Just naturens ljud tar den grekiske kompositören Vangelis (1943-) fasta på när han skriver sin mäktiga syntetiska filmmusik utifrån sina egna upplevelser som ung pojke. I synthesierzers begynnelse fanns tendenser och förhoppningar om att dessa högteknologiska instrumentet skulle etablera sig som abstrakta tonmaskiner med ett outtömligt register och man kunde även skönja en filosofisk ingivelse bland upphovsmän och konstruktörer.Vangelis får ofta kritik för att vara pompös i sina bombastiska kompositioner, men det finns en grund till varför han valt en naturnära musikalisk inriktning. När han var elva år fick han uppleva Europas största jordbävning i modern tid och denna upplevelse har etsat sig fast i hans skapande.

- Att skriva lågmäld och sparsam orkestrerad musik efter denna starka och minnesvärda händelse var en omöjlighet, menade han.

En annan kompositör som gick i bräschen för användandet av hela arsenalen av buller och naturljud i sina musikaliska kompositioner var den italienska bullerkonstnären Luigi Russolo (1885-1947). I strävan att vidga det musikaliska klangbegreppet lät han 1912 bygga ett 25-tal ”intonarumori” (tonbullrare) i klara lysande färger, rött, blått, gult etc.

Varje tonbullrare hade sitt eget sound med en palett bestående av dån, åskmuller, vindar, explosioner, visslingar, viskningar, skrik, gnissel, mummel och vrål. Russolo menade att buller kunde göra oss brutalt medvetna om livet. Påståendet är ingalunda något man betvivlar eftersom de sofistikerade ljud som kom ur maskinerna i mångt och mycket påminde om öronsusets ljudarrangemang. Tyvärr brann hela rasket upp i Paris någon gång under 1920-talet och ingen inspelning av tonbullrarna finns bevarad.


När författaren August Strindberg (1849-1912) vid sekelskiftet spatserade utmed Strömmen i Stockholm kunde han höra vattnets porlande, hästhovarnas klapprande och med all säkerhet också kyrkklockan i Gamla Stan. Strindberg kan möjligtvis ha påverkats i författandet av sina dramer beroende på den ljudkuliss som existerande i hans omgivning. Men denna tid är nu ett minne blott och bruset i form av bilar, bussar och byggmaskiner har sedan länge kvävt de små ljuden.

Strindberg var radikal i många sammanhang och lär ha berättat att han var väldigt road när en av hans musikvänner stämde om sitt piano på måfå och sedan spelade Beethovens Pathétiquesonat. Plötsligt upplevde han att musikstyckets toner hade utvecklats och tagit sig ur sin förstelnad.
Våra dagliga bruksljud är företeelser som förändras och placeras i den ljudmix vi ständigt omges och präglas av. Idag har en ny ljudmiljö med nya klangfärger gjort entré och forna tiders ångvisslor, redaktionens knattrande skrivmaskiner och tågbommarnas varningsljud har ersatts med ljuddesignade miljöer, mobiltelefonsignaler, glassbilsignaturer etc. Ljud är ständigt i förändring och de läten man en gång i tiden ansåg vara en självklarhet existerar plötsligt inte längre. Vem har uppgiften att dokumentera dessa kulturella utdöende ljudskatter?

I dagens bullriga ljudvärld hävdar många att det är tystnaden man njuter mest av och inte minst för tinnitusdrabbade personer är tystnad något att längta efter. Men kan det verkligen bli riktigt tyst?
När den amerikanske tonsättaren John Cage (1912-1992) besökte ett rum som var byggt med syftet att uppnå total tystnad på Harvard-universitetet i USA, hörde Cage trots de sex helt dämpade väggarna två ljud: ett högt och ett lågt. Den tjänstgörande teknikern förklarade då att den låga tonen var Cages blod som cirkulerade och det höga ljudet var hans nervsystem. Kanske är varje levande varelse en slags organisk klangskulptur, men Cage ville gå ett steg längre. Han argumenterade för att allt levande har ljud och följaktligen är alla människor kompositörer. För Cage var musiken omöjlig att skilja från ljuden i världen omkring oss och han menade att konstnären inte skulle isolera dem, inte skapa ordning i kaos, utan påminna oss om den värld vi lever i. Ordet musik skulle reserveras för klanger från 1700- och 1800-talet medan den nutida musiken skulle definieras som organiserade ljud. På detta sätt integrerade man konst och natur, ansåg Cage. En viss genomslagskraft har detta tänkande onekligen haft. I Nationalencyklopedin definieras musik som just organiserat ljud. Ett praktiskt resultat av John Cages upplever av och funderingar kring bristen på total tystnad är hans mest bekanta komposition 4.33, ursprungligen ett pianoverk som består av 4 minuter och 33 sekunders tystnad. Under själva framförandet sätts de yttre ljuden i fokus och uppmärksamheten riktas mot de ljud vilka oförutsett alstras under uppförandet. Dessa ljud utgör därmed kompositionen vid just detta framförande. När Cage fick frågan från en undrande journalist varför han skrivit ett stycke musik utan toner blev det enkla men originella svaret:
- Jag hade inget och säga och jag sa det!

Under sommaren 2002 blossade en strid upp mellan kompositören Mike Batt och Cages förlag, Edition Peters. Striden gällde vem som hade rättigheterna till den musikaliska tystnaden. Förlaget menade att Batt hade plagierat Cages komposition, men Batt ansåg att hans tysta komposition var unik. Förlaget drog under hösten tillbaka sin stämningsansökan och många kunde dra en lättnadens suck.

När vi ett decennium efter John Cages död betraktar hans livsgärning ser vi honom mer som en idéfinnare än tonsättare, dessutom en synnerligen livskraftig sådan. Hans tankar känns i många fall mer aktuella i dag men även tonsättaren Cage kommer att märkas i många år till. I den tyska staden Halberstadt pågår nämligen hans komposition Organ2/ASLSP sedan något år tillbaka. Musiken framförs i ett låst kloster och musikstycket tar sig fram i ett extremt långsamt tempo. Genom att placera och flytta runt olika blytyngder på klosterorgelns tangenter tar sig musiken framåt. Det kommer att ta inte mindre än 639 år innan kompositionen nått sin fullbordan. Just nu är musiken inne i en långt utdragen paus vilken förväntas avta kring årsskiftet 2003. Därefter skall ett E-dur ackord successivt etableras under cirka 30 år!

Ljud är individuella upplevelser och det som för den ene kan vara meditativt och behagligt kan för den andre vara outhärdligt och skapa en inre stress. Lyckligtvis har människan en fantastisk förmåga att vänja sig och t.o.m. på sin ålders höst bli ödmjuk i sitt förhållande till ljudsensationer. Tonsättaren Lars-Erik Larsson (1908-1986), levde sin sista år i skånska Åkarp och fick under en TV-intervju frågan vem som varit hans favoritkompositör? Efter en kort tankepaus kom svaret:
- Kaultrasten!

© Mats Johansson

IB

Swedish music history contains many more or lesser known artists and bands. One of those bands is Isildurs Bane. While the band has been around for decades, it never got very much attention, which is strange because their musical archievements are many and diverse, while the quality of their recordings is constantly high.

This article examines Isildurs Bane’s latest project, the MIND project.

Isildurs Bane

Isildurs Bane was founded in 1976, playing “A well-balanced mix of acoustic and electric instruments with Swedish vocals.”[1]. Current ‘frontman’ and musical mastermind Mats Johansson joined in 1976 and in the early period (1976 - 1984) the band wrote four albums, but failed to cut a record deal (”We’d worked hard to cut a record deal, but most companies felt that Sweden was too small for our kind of music.”[1]), so the bandmembers decided to start their own record company, Ataraxia Productions. In the early period Isildurs Bane released Sagan Om Ringen (1981), Sagan Om Den Irländska Älgen (1983), Sea Reflections (1985) and Eight Moments Of Eternity (1987).

The Voyage continues



In 1989 Cheval - Volonté De Rocher was released, without guitarist Mats Nilsson, who quit the band. After Eight Moments Of Eternity, which was Isildurs Bane’s first non-concept album, Cheval - Volonté de rocher was (again) a concept album about the postman Ferdinand Cheval[2] who built his own ‘palace’ consisting of stones he found along his mail route. The album was (musically) a giant leap forward. The follow-up The Voyage - A Trip To Elsewhere (1992) was an even greater succes, and in the next few years the band toured and re-released the albums from the early period on CD, as well as a compilation CD with previously unreleased material.



The MIND project



In 1997 the band decided that it was time for something completely different, and a new guitarist and percussionist joined the band (the band had used guest and session guitarists before then). The MIND project was started. MIND stands for Music Investigating New Dimensions. The MIND project is REAL progressive music, in the sense that every volume of the series is fundamentally different from the rest of the series. The MIND concept applies also to the tracks within a single volume. Generally however, the music can be described as a blend of athmospheric, chamber classical, jazzy and experimental music. Due to the MIND concept this of course is never completely true. The discs require repeated complete listening, and with each time more pieces fall into place.

The fact that Isildurs Bane’s composer Mats Johansson doesn’t consider a composition ‘finished’ or completed when it is released on CD leads to special songs. Some elements or songs occur on more than one Volume, but never in the same context and style. MIND Vol.2: Live (2001) for example contains many new versions of existing Isildurs Bane songs. These versions are somtimes slightly tweaked, but most of the time completely renewed.


Here follows a brief review of every release in the MIND series till this day.

MIND Volume 1 (1997)



Being the first volume in the MIND series, this albums is closely related to Isildurs Bane’s last ‘normal’ release (The Voyage - A Trip To Elsewhere, 1992) concerning musical style. A Blank Page (3:07) and Ataraxia (3:27) are short opening tracks featuring athmospheric tones on piano and violin combined with acoustic guitar, later on joined by tribal percussion. Holistic Medicine (14:51) is the first long track on Volume 1. It is an eclectic piece featuring a spoken voice commentating a chess game. Meanwhile, the music seems to build up to an increasingly heavy chord scheme, resulting in a powerfull ending of the track. The piece is filled with some nice Floydian guitar solos. The other two long pieces of Volume 1 are Opportunistic Walk (15:14), an incredible well-composed piece, containing a chamber music style opening, a powerfull rock basis and some metal elements, and The Flight Onward (12:05). Great guitar and violin solos brighten up the songs, and the rhytm section is great too.

MIND Volume 2: Live (2001)



Although the subtitle suggests that this volume in the MIND series is a Live album, this is not completely true. Most tracks were recorded live, but almost all tracks have been edited in the studio afterwards. Some parts were erased and re-recorded in the studio, and some new pieces were recorded in the studio. The so-called Extroversions (Sound clips and short compositions by Mats Johansson), with an average duration of one or two minutes function as musical glue between the different recordings. The two discs are completely overloaded (77:29 and 77:22 respectively) with high quality songs, including live versions of songs from Volume 1 and The Voyage - A Trip To Elsewhere (1992), a live version of the Cheval - Volonté De Roche, a remake of Maison Des Fous (1920, a ballet by Swedisch composer Viking Dahl) named The Asylum, and Celestial Vessel (23:44), a piece played live at the start of the new millenium, featuring Mats Johansson on Theremin[3]. Another interesting track on this release is Opportunistic Medicine (8:00), a combination of Opportunistic Walk and Holistic Medicine from Volume 1.


MIND Volume 3 (2003)



If there is any volume in the MIND series that puts forward the MIND concept most, it is Volume 3. This album was made by Isildurs Bane in ensemble with the Metamorfosi Trio[4], an italian improvising group. The bands describe themselves as each others opposites (eletric vs. acoustic instruments, composed vs. improvised music, and so on), which leads to an unusual combination of improvised and composed music. As a result, Volume 3 is the least accessible volume in the MIND series. The fact that this album is related to the other MIND volumes least, makes it the perfect example of the MIND concept. The album basically consists of two main pieces, The Octagon and L’evento. Each of those pieces is subdivided into many parts. Both pieces are diverse and experimental, and can’t be described in words. The Sails (Part 2 of The Octagon), The Stern (Part 8 of The Octagon) and The Journey (Part 4 of L’evento) are my personal favorites, because they are the most structured songs on the disc.


MIND Volume 4: Pass (2003)



With MIND Volume 4: Pass Isildurs Bane turned into a completely new path again. This time, vocals are the basis of most songs. This is revolutionary, because Isildurs Bane hadn’t used vocals, besides some short samples, for a very long time. Following Volume 3, which was the least accessible volume in the MIND series, it is a striking contrast that Volume 4: Pass is the most accessible volume in the series. Some songs are somewhat related to pop music, but of course musically far more original and complex than average pop music. The music is lively and more guitar oriented than the previous volumes. On volume 4 Isildurs Bane also uses more samples and digital recording and music techniques than ever. Sadly MIND Vol4: Pass is also the shortest Volume in the MIND series, lasting only 56:34.

MIND Volume 5 - The Observatory (2005)



After four CD releases in the MIND series, Isildurs Bane thought it was time for a DVD release. Like MIND Vol2 (2001) this DVD features songs previously released on other volumes in the MIND series (primarily MIND Vol4: Pass, 2005), as well as previously unreleased tracks (Under The Wind, People Are Afraid, Without Grace and Thoughts Stand Still). The DVD lasts about 2 hours (including bonus material).

Songs From The Observatory EP (2005)



Although this officially isn’t a part of the MIND series, it deserves a short review, because the tracks on this EP originate from Volume 5 which is a DVD. This means that this EP is the only way to get a CD version of these tracks to date. This EP contains three of the four new tracks of Volume 5, namely People are Afraid (2:07), Without Grace (5:20) and Under The Wind (3:18), as well as one completely new song: No Choice (I’m Still Here) (3:36). It is a very short EP (14:21), but the music is good and the price is low. This EP is only for real fans, who want the complete collection.

Conclusion

Isildurs Bane’s MIND project is clearly a great series of original music. The question is: will Isildurs Bane be able to continue this high quality output?
If you want an album that sums up almost everything Isildurs Bane is, buy MIND Volume 2: Live. If you want a more gentle introduction to the music of Isildurs Bane, take MIND Volume 4: Pass instead.


References:
[1] Isildurs Bane Official Website
[2] Ferdinand Cheval (Wikipedia)
[3] Theremin (Wikipedia)
[4] Metamorfosi Trio Offical Website

Kivik Art Center & Huaröds Kammarorkester/ del 2

http://www.ystadsallehanda.se/kultur-och-noje/article1173937/Fraringn-grovt-till-grant-och-dansant.html

Kivik Art Center & Huaröds Kammarorkester

http://www.kivikart.se

Åke

Strax efter lunchtid den 17 juli 1941 kom ett flygplan i spinn på hundra meters höjd under en övningsflygning över norra Skåne. Planet snurrade två varv innan det kraschlandade på Krigsflygskolans flygfält. Få hade kunnat ana att den sönderslagna unge stridspiloten – vars chanser att överleva enligt haverikommissionen var en på tiotusen – skulle viga resten av sitt liv åt ett författarskap som kom att bli ett av den svenska litteraturens märkligaste!

MM

Dags för moralisk mobilisering! Välkommen!
m